Vild vidunder?

När lugnet har lagt sig i vår lilla by tassar jag och Matte som vanligt ut på sista kissrund. Det är fortfarande väldigt varmt ute och jag luktar på mina vanliga stolpar och grästuvor för att kartlägga vem i granskapet som varit ute under dagen. Plötsligt möts jag av en främmande doft och kort där efter krockar jag med en brunaktig konstig boll! Snabbare än blixten rester jag min fina ragg och ståtliga svans! Hjärnan kopplar på alla cylindrar när jag försöker hitta doften i mitt register, men icke! Aldrig tidigare har jag träffat något så taggigt! Chocken sitter i hela vägen hem och jag avslutar med att snubbla in över tröskeln av ren mentalutmattning! Matte har nu förklarat att det kallas Igelkotte och att de är helt ofarliga (frånsett att de bär på väldigt mycket ohyra). Med denna nu upptäckt kryper jag nu till kojs och hoppas kunna sova utan mardrömmar!